Navarra inmaterial – Nafarroa inmateriala
Credits ↴
Book ↴
® All rights reserved 2021
Navarra inmaterial – Nafarroa inmateriala
Credits ↴
Book ↴
® All rights reserved 2025
Kaiku
Kaiku
Kaiku
CAST
|
EUS
|
ENG
Técnica
Oficio
Alimentación
Teknika
Lana
Elikadura
Technique
Craft
Cuisine
Guerendiáin
Ángel Beunza Lareki
Ángel Beunza Lareki
Gerendiain
Ángel Beunza Lareki
Ángel Beunza Lareki
Guerendiáin
Ángel Beunza Lareki
Ángel Beunza Lareki
“Hacia el año 1980 quise trabajar la artesanía popular y aprendí con Patxiko Larretxea en Sunbilla y la primera rakia con el herrero Eugenio San Miguel. Todavía conservo aquella herramienta”.
Uno de los últimos artesanos de la madera del valle de Ulzama. Con su rakia -un instrumento de hierro hecho a martillo- hace kaikus para cuajada. En madera de abedul y haltza -muy aromáticos-. Blanda, poco pesada y resistente. La voz vasca kaiku procede del latín tardío caucus y este, del griego kaúkē 'copa, vaso para beber. Utensilio que ya fue citado por Estrabón 63. a C.
Kaiku para transportar, hervir y servir. De entre tres y quince litros. El más grande se utilizaba para guardar la leche cuando se ordeñaba (vaca y oveja), con el eje más inclinado, y el de tamaño más pequeño y eje menos pronunciado para servir la cuajada.
Para hervirla se introducían en el kaiku piedras incandescentes -esne harriak- ya que al ser de madera no podía ponerse directamente en el fuego, de ahí que solían aparecer señales de ligeras quemaduras en el fondo del kaiku.
“1980. urtearen inguruan, herri-artisautzan aritu nahi nuen eta Patxiko Larretxearekin Sunbillan ikasi nuen eta lehenengo rakia Eugenio San Miguel arotzarekin. Erreminta hori gordeta dut oraindik”.
Ultzama ibarreko azken zurginetako bat. Mamiarentzako kaikuak egiten ditu bere rakiarekin –mailuz egindako burdinazko tresna bat–. Urki- eta altza-zurezkoak –oso aromatikoak–. Biguina, arina eta hauskaitza. Euskarazko kaiku hitza caucus latin berantiarretik dator eta hitz hori, aldi berean, grekerako kaúkē hitzetik, zeinak kopa, edateko edalontzia esan nahi duen. Estrabonek K.a. 63. urtean jada aipatu zuen tresna hori.
Garraiatu, irakin eta zerbitzatzeko kaikua. Hiru eta hamabost litro artekoa. Handiena behiak zein ardiak jetzi eta gero esnea gordetzeko erabiltzen zen, eta ardatza okerragoa zuen; txikienak ez zuen hain ardatz okerra eta mamia zerbitzatzeko erabiltzen zen.
Esneak irakin zezan harri goriak sartzen ziren kaikuan –esne harriak–, izan ere, kaikuak zurezkoak zirenez gero, ezin ziren zuzenean sutan jarri. Hori dela eta, kaikuak erre-zantzuak izan ohi zituzten hondoan.
“Around 1980 I decided to work on folk crafts, and I learned with Patxiko Larretxea in Sunbilla and the first rakia with blacksmith Eugenio San Miguel. I still have that tool.”
One of the last wood craftsmen of the Ulzama Valley. With his rakia, a hammered iron tool, he makes kaikus for cuajada, or milk curd. Kaikus are made of birch and alder wood—very aromatic, soft, light, and durable. The Basque word kaiku comes from the Late Latin caucus, which comes from the Greek kaúkē “cup, drinking vessel.” Utensil cited by Strabo on 63 BC.
Kaiku to transport, boil and serve. Holds between three and fifteen litres. The larger one with the steepest axis, was used while milking (cow and sheep); the smaller one, with a less pronounced axis, for serving the cuajada.
To boil the milk, incandescent rocks (esne harriak) were introduced in the kaiku. Since wood could not go into the fire, it would show light burns at the bottom.
Ver detalles:

1
2

